821024

Jag vet inte om jag har nämnt detta någon gång tidigare, men en av mina absolut största idoler är Henry Rollins. Varför? För att han är så jävla cool. Okej, det där lät korkat och inte särskilt genomtänkt. Men jag antar att det är för att jag har stor respekt för honom. Vid första anblick tror man att han är pumpad på steroider och på väg att spöa skiten ur någon (med sitt utseende är han knappast någon man skulle vilja möta i en mörk gränd efter krogen en fredagkväll), men så öppnar han munnen och börjar prata istället och man inser direkt att varenda grej han har att säga är så jävla klok och smart så det finns fan inte. Och han säger saker precis som det är också, försöker inte linda in det snyggt eller censurera sig själv. Giving it to you raw, so att säga. Många perioder när jag har känt mig nere så brukar jag läsa om Rollins, läsa texter som han har skrivit (inte bara sångtexter), eller kolla på intervjuer med honom. Har även lite filmer som han medverkar i, och han är ju såklart iskall i varenda en. Speciellt som Spider i Johnny Mnemonic, men det är jag nog rätt ensam om att tycka (haha). Iallafall... ibland behöver jag Henry som påminner mig om att ta mig själv i kragen. Låtar som bl.a. denna brukar vara ganska effektiv i det syftet:



Sen påminner han mig om min bror också.

Veckans guldmedalj går till den hjälte bland Videobiljardens anställda som har sorterat Troma-filmer ihop med Astrid Lindgren-filmer. På samma hylla precis intill hemtrevliga familjefilmer som Madicken eller Tjorven och Skrållan finner vi exempelvis Parts of the Family med beskrivningen "hon samlade familjen, sedan högg hon dem i bitar!" på omslaget. Eller varför inte Chopper Chicks in Zombietown (som handlar om ett lesbiskt motorcykelgäng som hamnar i en stad full av människoätande zombies, där filmens hjälte är blind(!) och beväpnad med K-pist) näst intill Pippi Långstrump.

Det går inte att säga så mycket annat än: klockrent :)

...jag har inte övergivit min blogg helt och hållet, men ber ändå om ursäkt för att jag har varit så dålig på att uppdatera den på sistone.

Inte mycket har hänt sen sist, förutom att jag nyligen påbörjade ett nytt musikprojekt som jag hoppas kanske kan bli någonting stort en vacker dag. En slags efterföljare till Terror Punk Syndicate skulle man kunna säga. TPS är i princip nedlagt - jag har inget intresse av att fortsätta spela synthmusik för tillfället, utan är nu mer eller mindre helt insnöad på black- och medeltidsinspirerad metal med vissa synthljud som utfyllnad eller som ljudmatta. Projektet heter THE CELESTIAL JOYS OF PARADISE efter en replik i filmen Luther som jag såg för några år sedan, och den meningen satte sig i huvudet. Jag har alltid haft en fascination för långa bandnamn, hehe... Idén bakom projektet är att jag snabbt ska kunna få ur mig musikidéer och spela in det på en gång, istället för att sitta och pilla och trixa i flera månader som jag gjorde med TPS-låtarna. Jag har därför plockat upp min gamla MIDI-rigg ur källaren och kör med endast en minimal uppsättning instrument och det filosofiska mottot att "less is more". Den här musiken har därför inte som syfte att bli "perfekt", som var mitt syfte med TPS. Jag har insett att det inte finns någonting som ens *är* perfekt här i världen (eftersom "perfekt" är subjektivt), och att min perfektionism endast var en stor källa till ångest som stjälpte mer än den hjälpte, så på bara två-tre veckor har jag skrivit fem stycken låtar från grunden som nästan är helt klara. Tänk vad mycket ett annorlunda tankesätt kan åstadkomma! Så så snart det är klart tänkte jag börja sprida musiken på nätet och skicka en demo till skivbolag (eventuellt, om jag inte ger ut det själv), osv... Så håll utkik efter det! Musiken kommer att vara lite mer lättlyssnad än TPS, fast ändå tyngre.

I övrigt så tycker jag att livet känns så fruktansvärt jävla orättvist... Visst, för en gångs skull så mår jag faktiskt hyfsat okej själv och fick t.o.m. veta så sent som idag (igår) att jag inte längre befinner mig i någon ekonomisk kris, så jag ska väl inte klaga för mycket. Det kunde ha varit värre. Men mina tankar tillägnas just nu en annan person som har det tufft... Någon som jag tycker väldigt mycket om, och som betyder mycket för mig... Jag känner mig ledsen, arg och förtvivlad på en och samma gång. Varför händer något sådant en så god människa?? Det är inte rättvist... Det är verkligen inte RÄTTVIST. Jag har tänkt på det i över ett dygn och kan inte skaka av mig ångesten... Jag önskar att det fanns något som jag kunde göra, men jag vet inte ens vad jag ska säga eller hur jag ska reagera. Känner mig så hjälplös... Men - (om du läser detta) - jag tänker på dig hela tiden... och jag bryr mig om dig mer än du tror, och jag finns här för dig när du behöver mig. Och jag beundrar verkligen din styrka! Du är en fantastisk person som förtjänar att få vara lycklig.

Det var allt för ikväll.... Au revoir.

Precis såhär vackert och poetiskt kan faktiskt vårt kära lilla Örebro vara, om man bara håller ögonen öppna. Hittade dom här två bilderna i kameran tidigare idag och var tvungen att lägga upp dom. Jag tog dom för cirka en månad sedan, någon gång mitt i natten mot morgonkanten (kanske vid 3-4 tiden eller något sådant). Visst är det väl himmelskt? (fniss)


Himmlisch schönes!

Så vad är nytt? Inte ett jävla skit faktiskt egentligen. Har blivit ombedd att uppdatera min blogg lite oftare, men vad ska jag uppdatera den med när det inte finns något vettigt att berätta? Så hmm, tja... jag halvt förköpte mig på serier från Tradera, Ebay och ett forum för ett litet tag sedan och under veckan som var så ramlade det in massa olika spännande paket dagligen! Totalt över 10 kilo serier, hehe. Jag kände att jag kanske börjar gå till överdrift lite grann med mitt samlande när jag märker att summorna stiger uppåt 2000:- på bara en veckas tid, men ja, vad ska man säga... det är ju ett stort intresse så vad annars ska jag lägga mina pengar på? Märkeskläder? Bildelar? (inte för att jag äger varken bil eller körkort, men ni förstår säkert min poäng). Här är hela listan på nyinkommet för den som är intresserad, och det är ni ju såklart!

Aliens: 2
Batman: 676,678,680,681 (4 av 6 sex delar av "R.I.P.")
Batman: The Dark Knight Strikes Again (TPB)
Batman (svenska): 1989-2,3
Batman (svenska): 1990-1,2,3,4,5,6,7,8,9,10 (hela året)
Batman (svenska): 1991-1,2,3,4,5,6,8,10 (hela året utom 2)
Batman - Legends of the Dark Knight: 6,7,8,9,10 "Gothic" (alla 5 nr)
Batman - Legends of the Dark Knight: 11,12,13,14,15 "Prey" (alla 5 nr)


Batman/Judge Dredd: The Ultimate Riddle
Batman/Judge Dredd: Vendetta in Gotham
Batman/Judge Dredd: Judgment on Gotham (signerad av John Wagner!)

Brian Azzarello's Joker (hard-cover)
DC Serier: 1988-1
Final Crisis: 3,4,6,7 (4 av 7 delar)
Final Crisis - Submit (one-shot)
Hellblazer: 146,147,148,149,150 "Hard Time" (alla 5 nr)


Lobo: Infanticide (alla 4 nr)
Lobo: A Contract on Gawd (alla 4 nr)
Lobo: Blazing Chain of Love (one-shot)
Lobo: Convention Special (one-shot)
Lobo: Portrait of a Victim (one-shot)
Lobo: Unamerican Gladiators (alla 4 nr)

LoboCop (one-shot)
Läderlappen: 1987-2,3,4,5,6
Månadens Äventyr: 1988-1,2,3,4,5,6,7,8,9,10 (hela året)
Preacher: Proud Americans (TPB)


Robocop vs The Terminator (alla 4 nr)

The Crow: Dead Time (alla 3 nr)
The Mask Returns (alla 4 nr)
The Punisher (svenska): 1990-3
Transmetropolitan: 1 (special edition)
V For Vendetta (TPB)
Watchmen: 1 (millennium edition)

Phew! Nu när vi har avklarat den ena nördigheten så kan vi gå till nästa nördiga intresse, nämligen film! Jag och Paulina gick på bio i torsdag för att se Quentin Tarantinos senaste epos - Inglorious Basterds. Och JÄVLAR vad bra den var! Jag hade förväntat mig att den skulle vara ganska kass eftersom jag har tyckt att Tarantinos senare verk efter Pulp Fiction har varit mer eller mindre intetsägande (med undantag för Kill Bill som ändå var rätt okej), men nu jävlar är han tillbaka i sitt esse! Tyckte filmen var sjukt bra från början till slut och skrattade högt flera gånger under filmen. Man märker tydligt på filmens stil och dialog att det är Tarantino som ligger bakom och jag vill nog påstå att det är hans bästa film sedan Pulp Fiction. Det är såklart svårt - kanske rentav omöjligt - att överträffa just Pulp Fictions legendariska status, men det är nog nästan så att jag faktiskt tyckte att Inglorious Basterds var *ännu* bättre. Men det kanske beror på att jag har har sett Pulp Fiction en sisådär hundraelvatusen gånger och därför har tröttnat på den en smula? Jag vet inte. Men bra var den iallafall. Riktigt jävla bra. Så se den! JAWOHL!

Nu har jag förvisso skrivit om två stycken händelser så tydligen hade det väl hänt NÅGOT på sistone åtminstone. Men förutom dom två sakerna så har det faktiskt varit mer eller mindre dött. Har mest gått hemma och slöat. Har jobbat lite grann på två stycken seriemanus som jag hoppas ska bli klara en vacker dag så att jag kan börja teckna dom. Förutsatt att jag har hunnit lär mig teckna tills dess, dvs. Annars lär det väl dröja flera år innan jag blir klar med det projektet också (precis som allt annat jag engagerar mig i). Vad mina manus handlar om vill jag inte riktigt avslöja ännu, eftersom jag fortfarande känner mig osäker på om dom ens är bra. Men om ett litet tag, kanske.

Idag vaknade jag av att en från Amsterdam nyss hemkommen Alice ringde och frågade om jag hade lust att ses på stan, så vi mötte upp och käkade lunch ihop. Det var ett tag sedan vi träffades sist, så det kändes rätt kul faktiskt. Alice kommenterade att jag hade "snygga blodådror" på armarna. Smickrande! Vi pratade såklart om andra saker också, som t.ex. filmer, förhållanden, att människor är dumma i huvudet, m.m. Till lunch käkade vi ris och kyckling på Shanghai. Visst är det intressant? Jag känner att dagens händelse måste illustreras med en mobilbild också just eftersom den är så intresseväckande!


Winona Ryder. Med fräknar.

Nej, nu ska jag inte uppta något mer utrymme här utan istället försöka göra någonting lite mer konstruktivt utav min konstanta fritid. Kanske försöka skriva lite mer på mina manus, eller öva mig på att teckna? Eller kanske diska lite grann? Eller ta hand om tvätten? Ja, det är verkligen ett spännande liv man lever. När jag skapade den här bloggen (som också var något som jag blev *ombedd* att göra) så lovade jag mig själv att jag bara skulle skriva inlägg när jag hade något riktigt viktigt att säga. Och se hur det gick med den saken! Nu är jag precis som alla andra! Snart kommer jag väl börja rapportera om vad jag ätit till frukost också, tillsammans med en mobilbild på en tallrik filmjölk. Voine voine...

Har ni någonsin undrat vad en bajskuk är för något?



Nu vet ni.

Eller äsch... jag kan lika gärna lägga upp det som jag har ritat nu direkt. Kvalitén är som sagt inte så jättebra eftersom jag inte har någon scanner, men det kanske kvittar... Huvudsaken är väl att man ser vad det föreställer, yes?




Kommentera mer än gärna! Jag är tacksam för alla tips och all form av konstruktiv kritik som finns att få. Bland de här teckningarna så är jag nog mest nöjd med Kalle Anka och Arnold Schwarzenegger... tror jag. Och kanske på Paulina som sover, just eftersom den blev bättre än vad jag hade förväntat mig.

Sist men inte minst så testade jag att redigera och färglägga Arnold i Photoshop. Tycker det blev rätt coolt resultat faktiskt! Hade bilden dessutom varit ännu bättre tecknad från början så hade det kunnat bli hur bra som helst ju. Ska bli kul att experimentera vidare med detta framöver!

Har varit lite segt dom senaste dagarna... Har inte riktigt kommit mig för att göra någonting alls överhuvudtaget egentligen. Mest blivit att man har suttit vid datorn och inte gjort något vettigt på den heller.

MEN. I onsdags så bestämde jag mig iallafall för att försöka rycka upp mig (eller oss, dvs jag och Paulina). Så jag fick idén att vi skulle åka till Gustavsvik vilket vi gjorde. Och det var hur skojigt som helst! Det var helt underbart soligt väder utomhus, och vi stannade inne på Gustavsvik i flera timmar och åkte rutschkana, badade bubbelpool, badade utomhus och beställde mat. Det var en helmysig dag som vi nog bägge behövde väldigt mycket.


Gustavsvik.

Och förra fredagen gick jag, Paulina och Katarina till länsmuseumet här i stan för att spana in en serieutställning som pågår just nu - "Seriernas Värld". Inträdet kostade 50:- och det får man väl säga att det var värt. Jag blev väl inte direkt superimponerad av själva utställningen, men tyckte ändå att det var kul att man hade tagit initiativet till att ställa ut serier här i stan. Det brukar ju inte hända var dag precis. Fick lite idéer och inspiration när jag gick där inne och tog lite bilder med mobilen:


Första numret av Kalle Anka (bilden i mitten).


Originalmanuset till Alan Moores Watchmen (sista bilden till höger).

I övrigt så har det som sagt inte hänt så mycket den senaste tiden. Jag försöker fortfarande att lära mig teckna och över lite grann varje dag. Vet inte om jag direkt har blivit något bättre men känns ändå som att jag börjar få in tekniken lite grann nu. Tänkte lägga upp lite fler bilder när jag får tag i en scanner, för det blir så kasst när man ska försöka fota teckningarna med kamera (eftersom jag inte äger någon scanner).

Har även börjat fila lite grann på ett seriemanus. Paulina har ju som sagt erbjudit sig att teckna en serietidning om jag bara skriver den! Men trots det så har jag haft skitsvårt med att ens komma på några vettiga idéer, så vi satte och brainstormade lite grann tillsammans häromdagen. Vi tog ett papper och skrev ner en massa ord - allt som dök upp i våra skallar. T.ex. "knark", "sportväska", "randiga strumpbyxor", osv. Allt det är saker som vi på något sätt vill ska finnas med i serien. Sen när vi hade gjort det så spånade vi på ett par karaktärer, och utfrån karaktärerna och orden vi hade skrivit ner så kunde vi börja prata om någon slags story.

Jag tror att det kan bli skitbra faktiskt... känner mig optimitisk! Och att skapa en egen serie skulle vara som en dröm som går i uppfyllelse för mig.

Igår kväll fick jag den spontana idén att jag skulle börja lära mig teckna! Detta eftersom jag har som ambition att en dag kunna rita mina egna serier (vid det här laget känner väl alla till att jag är besatt av serietidningar?). Så jag bad Paulina om lite tips och satte igång. Jag hade ingen aning om hur jag skulle gå tillväga, så jag gick mest på känn och försökte följa så många tips och råd som möjligt.



Jag blev rätt nöjd med Bamse faktiskt. De andra två blev väl lite.... äh, jag vet inte. Men Paulina tyckte också att Bamse blev bra, så det får man väl ändå ta som en komplimang med tanke på att hon jobbar professionellt med att teckna. Jag blev tipsad att rita ungefär 10 minuter om dagen. Det ska tydligen räcka för att öva upp sig. Känner mig faktiskt riktigt optimistisk! Jag trodde jag skulle vara helt värdelös på att teckna eftersom jag aldrig någonsin har gjort det förrut. Och visst, jag är långt ifrån världsbäst, men det kunde väl ha blivit betydligt sämre, right? :-)

Batman är förresten inte klar... jag ville bara lägga upp den för att visa. Det saknas bl.a. en stor del av hans mantel och han är ännu inte färglagd heller.

(EDIT)
Och här är ytterligare en teckning som jag gjorde dagen efter det här blogginlägget. Denna gång helt efter mina egna idéer! Blev särskilt nöjd med ansiktet (som jag ritade helt själv!), armarna och benen. Och frisyren är såklart efter min egen, hehehe... Det här är en karaktär som jag skulle vilja använda till en serietidning någon gång. Har inte namngett honom ännu, men det kommer senare... David kanske? :-)

Åkte spontant till Uppsala i torsdags. Kände att jag ville komma undan ett tag. Jag orkade inte vara kvar i Örebro och ännu mindre i min stundtals ångestframkallande lägenhet vars väggar verkade krypa allt närmre och närmre. Så jag packade en väska och satte mig på bussen hem till Madelene som jag skulle få stanna hos. Kom fram strax efter 22-tiden. Hade aldrig varit i Uppsala tidigare, men jag gillade staden direkt. Den kändes mysig på något sätt. Utseendemässigt så kändes den faktiskt väldigt lik Örebro, med mycket gamla hus och sånt i stadens centrum. Men den kändes ändå mer "avslappnad" på något sätt.

På fredagen gjorde jag och Madelene en heldag på stan. Vi började med att käka buffé på Little Italy i en galleria. Sedan gick vi runt på stan och kollade lite grann, bl.a. på Domkyrkan som var rätt imponerande. Sedan gick vi och drack kaffe, promenerade till ett slott och en botanisk trädgård, och sedan gick vi och drack ännu mer kaffe (på min order!). Jag kände ett väldigt starkt kaffesug av någon anledning och var tvungen att tillfredsställa mitt beroende. Lite lustigt med tanke på att jag så sällan dricker kaffe annars. Efter det gick vi bara tvärs över gatan från caféet och satte oss på en uteservering vid vattnet och beställde öl. Öldrickandet flyttades sedan till någon slags pub/krog precis i närheten som hade levande musik. En tjej satt på en liten scen med en Roland-synth och spelade covers på diverse kända och mindre kända låtar. Överhuvudtaget så var det väldigt lugn och trevlig stämning i stan, precis som jag nämnde tidigre. Det pågick också en reggaefestival samtidigt så det var mycket rastafolk med dreads, färgglada tröjor och mössor och sånt. Kanske var just därför... peace, mon.

På förmiddagen idag tog vi sällskap in till stan och sa hejdå. Jag skulle hem till Örebro igen, och Madelene skulle ta tåget till Lund för att sedan åka på metalfestival i Tyskland och tågluffa runt i Europa en hel vecka. Fyfan... Jag är grymt avundssjuk! Nästan lite bitter faktiskt, eftersom jag tydligen hade kunnat följa med om jag hade sagt till lite tidigare. Hade verkligen inte haft något emot att svischa förbi t.ex. Berlin en dag eller två vilket tydligen hade kunnat vara fullt möjligt... Nåväl. Jag får väl ha lite minifestival för mig själv med några folköl i parken utanför min lägenhet istället, eller något. Det funkar ju iofs det också och blir dessutom billigare... hehehe.


The Church of Doom.... Domkyrkan!


En botanisk trädgård och en motvilligt poserande Madde (framför någon växt).

Hittade förresten också en serieaffär i Uppsala som gjorde mig på riktigt bra humör. SerieZonen heter den, och ägaren var trevlig och kul att snacka med. Rekommenderas! Jag gjorde mestadels några spontana köp men köpte även några tidningar som jag har spanat pa tidigare. Det blev (för den som är intresserad):

The Empire Strikes Back (Dark Horse, TPB)
Radioactive Man (2 ex, olika framsidor)
Do androids dream of electric sheep? #1 (köpte 3 ex eftersom jag inte kunde bestämma mig vilken framsida jag ville ha, haha)
Batman - Mörkrets riddare #1 (Epix)
Another Suburban Romance (Alan Moore, TPB)

Vi börjar med denna veckas mest bisarra händelse. Jag och Paulina (som nu är hemma i Sverige igen f.ö.) var hundvakt åt hennes föräldrars hund Grosso i några dagar tidigare i veckan. Grosso är nio år gammal vilket motsvarar ungefär 63 hundår, vilket är rätt mycket. Han är därför rätt van vid att få vara i huset i Nora där Paulinas föräldrar bor. Han blir lätt ängslig om han är på någon annan plats, och extra mycket om det är med folk som han inte känner. Vi visste såklart om det, men tänkte ändå inte på det så mycket och trodde inte det skulle vara så allvarligt eftersom de hade gått bra ett par dagar hemma hos mig. I tisdags (natten till tidag) gick dock jag och Paulina iväg till Eurostop för att handla livsmedel, eftersom vi inte hann det tidigare på kvällen. Klockan var kanske tolv-ett eller något sådant. Vi kom tillbaka till mig vid tvåtiden och jag fick syn på en polisbil som stod parkerad utanför mitt hyreshus..... hmmmmmmmm. "Vad har hänt nu??" var min första spontana tanke och jag blev ännu mer fundersam när jag såg att det stod en skara människor strax bredvid - samtliga personer stirrandes på OSS när vi kom gåendes mot entrédörren. Och sen fick jag syn på en hund. Grosso! Ööööh? "Är det eran hund?" sa någon och jag och Paulina svarade i kör - bägge lika förvånade - "eeehrm.... jo?? hur har HAN kommit ut??". En väktare (som jag sedan kom på måste ha kommit från Störningsjouren) svarade "de har lyft dörren". Jag fattade absolut ingenting. Men så fick vi förklarat att Grosso hade stått och ylat jättelänge. Till slut hade någon ringt polisen som i sin tur hade försökt ringa till mig, men jag hade lämnat mobiltelefonen i lägenheten. Jag trodde inte någon skulle ringa mig vid den tidpunkten så därför lät jag bli att ta med den när vi gick till Eurostop. Polisen hade sedan försökt ringa min bror och mina föräldrar. Till slut hade de tagit sig in i lägenheten genom att lyfta dörren (man slår av gångjärnen på dörren) och hämtat Grosso och tagit med honom utomhus medans de väntade på att jag skulle dyka upp. Grosso blev jätteglad när vi kom tillbaka och ALLT GICK BRA och INGA HUNDAR SKADADES... men fyfan vad skraj jag blev i några sekunder! Polisen ställde några korta frågor bara och sedan åkte de. Min dörr klarade sig utan några skador och varken jag eller Paulina behövde betala böter eller sättas i fängelse... ;-))

Nu till en lite roligare händelse. Igår kväll var vi på poolparty hos Johannes och Johanna. Eller - det var åtminstone *meningen* att det skulle ha blivit ett poolparty, men solen hann gå ner och sedan började det dessutom regna. Det var iskallt utomhus och alla bangade. Men då slog jag näven i bordet. Jag var redan iklädd badbyxor, Paulina hade på sig bikini under kläderna, och vi bägge hade med oss handdukar och allt, så nu jävlar skulle vi minsann bada! Sagt och gjort - de andra bytte om och vi sprang iväg bort till poolen som ligger i parken precis utanför. Det regnade och var kallt som IN I HELVETE. Jag var stelfrusen innan vi ens hann fram till poolen som dessutom visade sig vara en BARNPOOL för småungar och därför inte djupare än typ 30 cm eller något. Herregud... Men däremot var det faktiskt riktigt varmt i den! Jag trodde det skulle vara minusgrader vid det här laget men det var faktiskt rätt skönt. Vi hade med oss två badbollar och en uppblåsbar krokodil som vi flöt runt på. Grannarna måste ha trott att vi var knäppa i huvudet eller något... Hahaha.


Schkååååål....

Vi plaskade runt i ungefär en kvart eller så innan vi gick tillbaka upp till lägenheten för att fortsätta festa. Resten av festen var riktigt kul och vi drack polsk vodka, tequila och Minttu-shots. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer. Jag vaknade vid kvart i nio på morgonen och tänkte "eehrm.... var är jag?" när jag inte kände igen rummet. Sedan såg jag att det var Johannes och Johannas sovrum. Jag vände på huvudet och fick syn på Johanna som låg precis bredvid. Jag fick en sekunds panik innan jag såg att även Paulina låg bredvid mig på andra sidan. Phew.... Och Johannes en bit längre bort i sängen. Det lustiga är dock att ingen av oss har något minne av att vi gick och la oss! Och detta är dessutom den andra minnesluckan på en veckas tid. Så sent som i torsdags så var vi på fest i Vintrosa då Paulina fick minnesluckor och tappade bort sina glasögon som aldrig dök upp, trots att vi var flera personer som letade igenom hela huset dagen efter. Och idag när Paulina skulle åka till Nora så hittade hon inte sin plånbok. Sist hon hade den var när vi åkte taxi till festen igår. Det kanske är dags att dra på drickandet lite grann.... hehehe.

Kände för att faktiskt citera en av mina egna låttexter. Den återspeglar ganska väl hur jag känner mig för det mesta.

I wish I was retarded
and less intelligent
It all would seem much better
when your mind is different
'cause IQ's just a curse
when stupid people surround you
The only way to fit in
is to become stupid too

If I was retarded
and free of sexual needs
I wouldn't feel frustrated
if the deeds are out of reach
For if I had no brain
I would never be depressed
when there's nothing but a question mark
above my silly head

No care for occupation
No care for money or greed
Imagine what a relief
It's the ultimate relaxation
No care for social contact
No responsibility
Just smile and watch cartoons all day
I wish it could be me

I wish I was unable
to remember anything
Everyday would be a new start
to laugh, dance and sing
So if you care to help me
and you know just what I mean
just hit my fucking head with something hard
set me free

Låten med mitt "band" (Terror Punk Syndicate) ligger uppe på Spotify för den som är sugen på att lyssna: http://open.spotify.com/track/6tJ1PGhCPcPrE7gdWBAgrG

Den här låten beskriver ganska bra hur jag känner mig just nu:



Det är inget kul att vara hemma i Örebro igen. Jag känner mig ensam och önskar att jag kunde komma bort härifrån. Drömmer mig iväg till vissa platser där jag hellre hade varit. Jag vet att jag skrev igår att det kändes skönt att vara hemma igen, och ja, på sätt och vis är det skönt. Det är skönt att få sova i en säng, kunna duscha i en ordentlig dusch, kunna laga mat i ett ordentligt kök, m.m. Men resten av tiden så känns det bara.... tomt. En vanlig måndag igen. Grått och trist ute. Fortfarande arbetslös. Och ingen inspiration till att göra någonting överhuvudtaget.

Vill tillbaka till Arvika. Vill tillbaka till de människor som jag träffade och som fick mig på bra humör. Som fick mig att känna mig som en viktig del i gänget. Som såg mig och intresserade sig för mig. Fast att vi knappt kände varandra.

Det var väl därför jag blev tårögd under Anna Ternheims konsert. Det var i den stunden som jag insåg hur ensam jag egentligen känner mig, och att jag har gjort det en väldigt lång tid. Och jag undrar om det är så som jag alltid kommer att känna mig?

I videon till låten så vänder Anna Ternheim med sin cykel och cyklar ifrån storstaden, förbi alla bussar på gatan, genom skogen och ut på landsbygden. Bara fortsätter vidare längs vägen... Hade jag haft körkort och en bil så hade jag gjort detsamma nu. Hade satt mig i bilen och bara kört... Åkt iväg. Bort. Så långt jag kunde komma.

Och sen? Vet inte. Det spelar ingen roll...

I just happen to feel so alone
For today, for all days to come
I just wanna be, wanna be gone

Hemma igen!

Ber om ursäkt för mina två superkorta inlägg strax nedanför, men av någon anledning så går det inte att skriva längre inlägg än så från mobiltelefonen. Vet inte om det beror på blogg.se eller min telefon, men kasst som fan är det iallafall. Hade massor att skriva ju!

Nåväl... känns skönt att vara hemma igen. Samtidigt som det känns vemodigt att behöva säga hejdå till alla nya spännande människor som jag hann träffa under den här veckan, som jag kanske aldrig mer ser igen. Man vill ju inte gärna verka efterhängsen eller något genom att fråga om MSN eller Facebook, även om jag faktiskt tog mig mod att göra det med ett par stycken (och dessutom fick det - så det kanske var lyckat trots allt?).

De konserter som var allra bäst var Anna Ternheim, Bob Hund och Korn. Bob Hund för att den var så himla knäpp och utflippad (och bra musik!), och Korn för att det var så jävla tungt. Jag stod nästan längst fram precis bredvid moshpiten och headbangade så jag fick ont i nacken. Folk ramlade över varandra, knuffades och typ halvslogs. Det är metal det!! \m/

Men Anna Ternheim var absolut bäst. Det var så himla opretentiöst och simpelt... hon uppträdde i en lite för stor T-shirt och med en keps på huvudet. Liksom! Och hon sjunger ju helt underbart. Hon började med Shoreline också. Och under What Have I Done hade jag ärligt talat svårt att hålla tillbaka tårarna i ögonvrån. Musiken var så vacker och det blev för mycket känslor som kom upp inombords. Jag lyckades undvika att böla mitt i publiken, men det var svårt. Det var många år sedan som musik hade sådan effekt på mig.

Såg även Nine Inch Nails (som tyvärr var en stor besvikelse...), Depeche Mode (likaså), Thåström (samma här...), D.A.F., Aesthetic Perfection, Lillasyster, The Sounds, Opeth, Kite, Elegant Machninery, Welle:Erdball, Fever Ray, och ja... det var nog alla!


En cool jag med mirrorshades.

Hade gärna berättat mer om allt kul (och mindre kul) som hände under festivalen, men i skrivande stund så orkar jag inte just nu. Men på det stora hela så kändes det väldigt kul att åka iväg på festival igen efter tre års pause. Och att jag dessutom åkte iväg SJÄLV utan några kompisar - bara mitt tält, en sovsäck och lite kläder - gjorde det extra spännande. Fast jag träffade folk jag känner runt om Sverige hela tiden under veckan jag var där, så det gick inte direkt någon nöd på mig. Och jag är dessutom extra stolt över mig själv att jag tog initiativet till att börja prata med flera personer som jag inte kände sedan tidigare! Och på så vis fick lite nya bekanta. Jag tror jag ska försöka gör det lite mer och oftare.

Jag har lagt upp lite fler bilder bland mina album på Facebook: http://www.facebook.com/bossdave/

Tjipp!

Sitter i öltältet för mig själv och skriver lite. Har bestämt mig för att dedikera denna dag helt till mig själv. Har gått runt själv, varit och käkat själv och tänker kolla på band själv om en stund också. Följde förvisso med Anna, Anna och Nadia(?) och badade förrut men det var också allt. Så jävla trött på att bli besviken för att man alltid förlitar sig på andra jämt. Människor är fan dumma i huvudet och det har jag alltid tyckt, så varför glömmer jag bort det hela tiden? Stundvis naivitet antar jag...

Ja jävlar... Då var man på arvika igen! Bestämde mig i måndags för att spontant åka hit i brist på bättre. Har varit kul som fan hittills! Fast inatt regnade det och mitt tält läckte såklart in vatten. I den stunden när jag låg där ensam saknade jag Paulina väldigt mycket... Vaknade sen halv sju på morgonen till onkel kånkel (självklart) och vad som lät som någons styrketräningspass i ett annat tält. Trodde fan killen gjorde marklyft eller något... Låg såklart och knullade. Vafan. Nej nu blir det frukost!