821024

Vi börjar med denna veckas mest bisarra händelse. Jag och Paulina (som nu är hemma i Sverige igen f.ö.) var hundvakt åt hennes föräldrars hund Grosso i några dagar tidigare i veckan. Grosso är nio år gammal vilket motsvarar ungefär 63 hundår, vilket är rätt mycket. Han är därför rätt van vid att få vara i huset i Nora där Paulinas föräldrar bor. Han blir lätt ängslig om han är på någon annan plats, och extra mycket om det är med folk som han inte känner. Vi visste såklart om det, men tänkte ändå inte på det så mycket och trodde inte det skulle vara så allvarligt eftersom de hade gått bra ett par dagar hemma hos mig. I tisdags (natten till tidag) gick dock jag och Paulina iväg till Eurostop för att handla livsmedel, eftersom vi inte hann det tidigare på kvällen. Klockan var kanske tolv-ett eller något sådant. Vi kom tillbaka till mig vid tvåtiden och jag fick syn på en polisbil som stod parkerad utanför mitt hyreshus..... hmmmmmmmm. "Vad har hänt nu??" var min första spontana tanke och jag blev ännu mer fundersam när jag såg att det stod en skara människor strax bredvid - samtliga personer stirrandes på OSS när vi kom gåendes mot entrédörren. Och sen fick jag syn på en hund. Grosso! Ööööh? "Är det eran hund?" sa någon och jag och Paulina svarade i kör - bägge lika förvånade - "eeehrm.... jo?? hur har HAN kommit ut??". En väktare (som jag sedan kom på måste ha kommit från Störningsjouren) svarade "de har lyft dörren". Jag fattade absolut ingenting. Men så fick vi förklarat att Grosso hade stått och ylat jättelänge. Till slut hade någon ringt polisen som i sin tur hade försökt ringa till mig, men jag hade lämnat mobiltelefonen i lägenheten. Jag trodde inte någon skulle ringa mig vid den tidpunkten så därför lät jag bli att ta med den när vi gick till Eurostop. Polisen hade sedan försökt ringa min bror och mina föräldrar. Till slut hade de tagit sig in i lägenheten genom att lyfta dörren (man slår av gångjärnen på dörren) och hämtat Grosso och tagit med honom utomhus medans de väntade på att jag skulle dyka upp. Grosso blev jätteglad när vi kom tillbaka och ALLT GICK BRA och INGA HUNDAR SKADADES... men fyfan vad skraj jag blev i några sekunder! Polisen ställde några korta frågor bara och sedan åkte de. Min dörr klarade sig utan några skador och varken jag eller Paulina behövde betala böter eller sättas i fängelse... ;-))

Nu till en lite roligare händelse. Igår kväll var vi på poolparty hos Johannes och Johanna. Eller - det var åtminstone *meningen* att det skulle ha blivit ett poolparty, men solen hann gå ner och sedan började det dessutom regna. Det var iskallt utomhus och alla bangade. Men då slog jag näven i bordet. Jag var redan iklädd badbyxor, Paulina hade på sig bikini under kläderna, och vi bägge hade med oss handdukar och allt, så nu jävlar skulle vi minsann bada! Sagt och gjort - de andra bytte om och vi sprang iväg bort till poolen som ligger i parken precis utanför. Det regnade och var kallt som IN I HELVETE. Jag var stelfrusen innan vi ens hann fram till poolen som dessutom visade sig vara en BARNPOOL för småungar och därför inte djupare än typ 30 cm eller något. Herregud... Men däremot var det faktiskt riktigt varmt i den! Jag trodde det skulle vara minusgrader vid det här laget men det var faktiskt rätt skönt. Vi hade med oss två badbollar och en uppblåsbar krokodil som vi flöt runt på. Grannarna måste ha trott att vi var knäppa i huvudet eller något... Hahaha.


Schkååååål....

Vi plaskade runt i ungefär en kvart eller så innan vi gick tillbaka upp till lägenheten för att fortsätta festa. Resten av festen var riktigt kul och vi drack polsk vodka, tequila och Minttu-shots. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket mer. Jag vaknade vid kvart i nio på morgonen och tänkte "eehrm.... var är jag?" när jag inte kände igen rummet. Sedan såg jag att det var Johannes och Johannas sovrum. Jag vände på huvudet och fick syn på Johanna som låg precis bredvid. Jag fick en sekunds panik innan jag såg att även Paulina låg bredvid mig på andra sidan. Phew.... Och Johannes en bit längre bort i sängen. Det lustiga är dock att ingen av oss har något minne av att vi gick och la oss! Och detta är dessutom den andra minnesluckan på en veckas tid. Så sent som i torsdags så var vi på fest i Vintrosa då Paulina fick minnesluckor och tappade bort sina glasögon som aldrig dök upp, trots att vi var flera personer som letade igenom hela huset dagen efter. Och idag när Paulina skulle åka till Nora så hittade hon inte sin plånbok. Sist hon hade den var när vi åkte taxi till festen igår. Det kanske är dags att dra på drickandet lite grann.... hehehe.

Trackback-URL för detta inlägg: